Idag hade hovslagaren tid att komma förbi och slå på den där lösa skon vilket var jättebra. Däremot så kan jag tråkigt nog meddela att Ezmeralda visade upp sin absolut värsta sida. Det började bra och hon var helt lugn och avslappnad när jag hämtade henne i hagen och vi gick bort mot stallet. Men när hovslagaren började banka blev hon bara helt omöjlig. Det var bara på ena sidan skon satt löst och kanske 4-5 sömmar hon skulle slå i, ändå lyckades det ta drygt 20 minuter. Det kanske inte låter så mycket, men det borde ha tagit kanske 5... Min lilla häst skötte sig verkligen hemskt och trampade runt, ryckte loss hoven, kastade sig mm. Hovslagaren som annars är typ den mest tålmodiga personen jag träffat fick till och med nog av henne idag.

 

Om hon faktiskt hade varit rädd eller haft dåliga upplevelser med hovslagare innan så hade det varit en sak, men så här håller hon på bara för att hon tycker att det är lite jobbigt att hålla uppe fötterna och då hellre bråkar och har sig. Hon har varit riktigt snäll att sko innan, det här är något som kom i våras och sen dess bara har blivit värre. Tänker verkligen ta tag i det här nu och lyfta hennes hovar och banka på dem så ofta som möjligt. Förhoppningsvis hjälper det...

 

Vi gick en promenad efteråt och det gick i alla fall jättebra. Hon var lugn och avslappnad och jag kunde ha löst grimskaft på henne större delen av tiden. Jätteskönt med tanke på hur hon har varit senaste promenaderna! Och imorgon ska jag äntligen rida min bebi igen!!! Så taggad ärligt talat, det har gått alldeles för lång tid sen sist.