Att ramla av är väl något vi alla har varit med om, antagligen flera gånger och man vänjer sig vid att det är något som hör till vår underbara sport. Man flyger av ibland, det är inte mer med det. Men att man skulle vara en sämre ryttare för att man ramlar av har jag väldigt svårt att tro. Att människor tycker att man är en dålig ryttare och sitter och skrattar när man ramlar av, det är dålig stil. Respektlöst! Särskilt om man inte har någon aning om varför. Den hästen kanske är speciellt svår och lite nyckfull att rida eller så hade man tankarna på annat håll.

 

Faktiskt tror jag att det är farligare att försöka hänga sig kvar på hästen när man är på väg ner än att släppa taget. En människa som hänger och dinglar från ryggen måste vara en helt otroligt hemsk upplevelse för de flesta hästar. Släpp hellre taget och spara hästen den stressen.

 

Jag vet själv hur livrädd Ezmeralda blir när jag flyger av. Första gången det hände var första veckan jag hade henne. Hon hade skyggat när vi galopperade och jag hamnade framför sadeln. Min stackars lilla häst fick panik och skenade runt paddocken tills jag flög av in i ett staket med huvudet före och fick hjärnskakning. Hade jag ramlat av direkt hade inget av det hänt utan det hade bara blivit en vanlig liten avramling, inget mer med det.

 

Alla hästar är ju självklart inte som min. Jag har ridit hästar som stannar så fort man börjar hamna lite snett i sadeln och står still tills man hittat balansen igen. Det skiljer såklart från häst till häst. Men att ramla av är ingen fara oavsett om du ridit ett halvår på ridskola eller hela ditt liv. Det är sånt som händer och det gör dig inte till en sämre ryttare. Det sägs ju att man ska ramla av 100 gånger innan man är en riktig ryttare... Fast jag tvivlar lite på sanningen i det, själva grejen är nog mer att man ska inse att det är okej och att sånt händer. Att man inte blir rädd eller osäker efter det som hänt.