Innan vi fick komma in i ridhuset var Ezmeralda verkligen jobbig och helt hispig, men väl därinne så lugnade hon faktiskt ner sig. Vi började värma upp med lite upphöjda bommar som hon tittade lite på först, men sen snällt travade över. Inga problem där inte!

 

När vi sen började med själva hoppningen så travhoppade vi ett litet kryss. Ezmeralda tyckte att det var så lågt att hon inte ens hoppade utan bara klev över, haha. Det höjdes upp lite och då hoppade hon i alla fall. Hon kändes väldigt tveksam och verkade inte riktigt förstå vad meningen var med alla dessa bommar som sattes upp framför henne. Det byggdes ut till en tvåstuds som Ezmeralda snällt hoppade över. Sen hoppade de andra trestuds, men det kände jag att vi inte riktigt ville försöka oss på så istället byggde Susanne upp en liten kombination med två galoppsprång emellan åt oss. På den blev hon lite förvirrad tror jag och visste inte riktigt var hon skulle göra av benen. Hon hoppade det första och tappade sen all farten innan hon hoppade det andra i ett jättesprång. Det var lite svårt att hänga med kan man säga... Det gick lite bättre nästa gång när vi hade lite mer fart.

 

På slutet hoppade vi ett enkelt rättuppstående och fick till ett väldigt fint språng där så Susanne tyckte att vi skulle nöja oss så. Sammanlagt så är jag faktiskt väldigt nöjd. Visst, hon var lite tveksam, men hon hoppade allt jag styrde på och det är mer än vad man kan begära av hennes första hoppträning. Hon sökte sig väldigt fint neråt hela passet och var inte bråkig på något sätt. Galoppen var dessutom över förväntan. Det var dessutom första gången vi tränade tillsammans med mer än en annan häst, men hon verkade inte bry sig alls om de andra. Med lite mer träning tror jag verkligen att hon kan bli jätteduktig på det här med hoppning!

 

Sen gick lastningen på vägen hem däremot inte så bra. I början var hon jättehispig över att det gick kor på andra sidan parkeringen, men sen lugnade hon ner sig och ville helt enkelt inte gå in. Vi höll på hur länge som helst kändes det som och kom inte längre än två steg upp på rampen med henne innan hon kastade sig bakåt. Det krävdes en väldig massa tid och tålamod, men tillslut så gick hon på i alla fall. Väl därinne bara säckade hon ihop och var så trött att hon inte ens orkade äta, stackarn. Det är nog rätt så jobbigt att hoppträna när man inte riktigt har byggt upp musklerna för det.