Gårdagens ridtur blev en traumatisk upplevelse kan man säga. Vi travade lugnt och fint fram på en grusväg när Ezmeralda plötsligt tvärstannade. Hennes hjärta slog jättehårt och hon var på helspänn. Anledningen var en enorm älgtjur som stod på en åker väldigt nära vägen och oss. Vi väntade en stund på att den kanske skulle springa iväg, men eftersom den bara stod där och glodde så bestämde jag mig för att vi bara skulle ta oss förbi. Det gick bra och vi kunde fortsätta trava tills det var dags att vända hemåt igen. När vi kom förbi på samma ställe så stod älgen där igen, fast närmare denna gången. Ezmeralda blev jätterädd och började studsa och trava på stället. Jag ville också bara komma därifrån så jag lät henne trava på så att vi skulle komma förbi den. Men då följde den efter oss! Zessan blev ännu räddare och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen, stackarn. Så fort vi stannade så stannade den också, men om vi rörde oss ur fläcken kom den efter. Ju närmare den kom desto räddare blev både jag och hästen. Jag övervägde faktiskt att driva på henne och galoppera iväg så fort som möjligt, men det kändes lite farligt, speciellt om älgen skulle komma efter. Tillslut så var den verkligen jättenära och Ezmeralda fick panik och bara drog iväg med mig ut på en annan åker med en massa högt gräs. Hon darrade i hela kroppen och var verkligen sjukt rädd så jag hoppade av och försökte lugna henne. Det gick väl sådär... I alla fall så lyckades jag leda henne förbi älgen utan att den följde efter genom att skrika högt på den. Men jag kan säga att det var en väääldigt skakis ryttare och häst som promenerade hemåt sen. Det var en av de läskigaste sakerna jag varit med om!

 

När jag sen bundit upp Ezmeralda inne för att borsta lite och ta av benskydden och så såg jag plötsligt att hästen var på väg ut genom dörren när jag kom tillbaka efter att ha lämnat tränset. Det hjälpte inte direkt att ropa på henne så det var bara att springa efter så fort jag kunde och orkade. En väldig massa springande och en hink med mat senare var ordningen återställd och prinsessan kunde återförenas med sin islandsprins i hagen. Då var klockan närmare tolv på natten... Det konstiga var att hon inte hade slitit sönder varken grimskaftet eller grimman utan allt var helt så jag har fortfarande ingen aning om hur hon kom loss.

 

I övrigt så gick ridturen okej. Hon var jättestark på bettet och försökte dra iväg med mig mest hela tiden, men det blev lite bättre efter att jag jobbat en väldig massa med snabba övergångar. Det fick dessutom igång bakdelen rejält på henne och hon trampade på jättefint. Men mjuk i munnen kan jag inte säga att hon var...