Idag var planen att ta ut Zessan på en längre runda upp mot sjön och jobba lite mer ordentligt med galoppen på alla jättefina grusvägar som finns där uppe. Tyvärr blev det inte så eftersom jag märkte att Ezmeralda var öm i ryggen när jag borstade henne. På ett par ställen precis bakom sadelläget svankade hon rätt så mycket när man tryckte på det och då ville jag självklart inte rida.

 

Istället var planen att longera henne lite på en åker. Första försöket gick inte jättebra då hon fick nån slags ryck, slet longerlinan ur händerna på mig och drog iväg i full galopp hem till stallet igen. Jag fick skynda efter i full fart – var helt livrädd att hon skulle trampa på longerlinan och rycka sig själv i munnen, men lyckligtvis gick det bra.

 

Fick lite hjälp att fånga henne och sen var det bara att traska tillbaks bort till åkern igen. Denna gången gick det bättre och hon fokuserade halvbra i alla fall. Det var i alla fall väldigt nyttigt att se hur hon jobbade från marken för man får mycket bättre uppfattning om vad som behöver ändras på än när man sitter på.

 

Efteråt var hon supersvettig och trött så vi passade på att träna lite i spolspiltan när vi ändå höll på. Kunde spola av hela hästen utan problem, gick tillochmed bra i ansiktet! Snacka om en chock när hon för två månader knappt lät en spola karlederna utan att få panik och nu står hon helt stilla när man duschar hela kroppen, det kallar jag utveckling!

 

Känns lite tråkigt att stå här med två ofräscha hästarnu, suck... Gloi har fått medicin både morgon och kväll idag och förhoppningsvis har Ezmeralda bara sträckt någon muskel i ryggen när hon rullat sig eller något så att det snart blir bättre. Visst, det är supermysigt att hålla på och pyssla från marken, men man blir ju rätt så fruktansvärt sugen på att rida...