Fredagen innan vi åkte iväg så hade vi faktiskt en sadelprovare ute och provade några stycken sadlar på Ezmeralda. Det var lättare sagt än gjort kan man säga...

 

Hon har en väldigt speciell kroppsbyggnad och det är därför väldigt svårt att prova ut sadlar på henne. Hon har en väldigt bred, kort rygg och då borde vida sadlar ha funkat om det inte hade varit så att hon dessutom haft hög manke. Och de vida sadlarna är oftast utformade för hästar med bred rygg och platt manke. De flesta sadlar vi haft har antingen varit för vida och glappat eller för smala och tryckt på bogbladet och manken.

 

Just nu har vi i vilket fall fått en sadel på prov som hon tyckte var i princip det bästa vi skulle kunna hitta åt henne. Men det som oroar mig är att även om det är det bästa, spelar det någon roll om det ändå inte är bra från första början? Med den sadeln kommer vi troligtvis ändå behöva byta inom ett halvår och för att den ska funka okej behöver det införskaffas både en anatomisk sadelgjord och en korrektionspad med fårskinn. För nästan lika mycket som själva sadeln i sig kostar. Och frågan är om det är värt det? När själva sadeln är såpass billig.

 

Usch, jag hatar verkligen sadeldjungeln...

 

Den här sadeln ska vi i vilket fall få låna tills Maria-träningen på lördag och efter det ska vi ta ett beslut. Tanken är att vi ska rådgöra lite med Maria och se vad hon tycker så får vi se sen.