Träning

2013-03-29 | 12:15:00 | Åsiktsinlägg | 2 Kommentarer
Hästen tränas ju flera gånger i veckan så att den ska vara i fin form och kanske klar för nästa tävling, men hur ofta tränar vi oss själva egentligen?
 
Jag tror att jag inte är den enda ryttaren som slarvar på det där med att faktiskt hålla sig själv i form och inte bara hästen. Men det är faktiskt väldigt viktigt om man tänker efter. För man behöver ha rätt muskler för att kunna orka rida rätt. Speciellt viktigt är det med muskler i bålen, alltså magmuskler och ryggmuskler typ. Även benmusklerna är väldigt viktiga. Sen är det ju inte fel med lite kondition också. Det händer mig ibland att jag får håll när jag rider ett rejält pass, just för att jag är otränad och inte riktigt orkar med.
 
Jag menar inte på nåt sätt att alla borde börja kötta ihjäl sig på gymmet flera dagar i veckan. Jag tillexempel skulle absolut inte ha tid med det. Det är ju så mycket med stallet och skolan som det är. Men det är bättre med lite träning än ingen alls. Om man bara prioriterar rätt så kan man hinna med lite träning varje dag. Gå ut och spring en halvtimme istället för att se det där programmet på tv, gör några sit-ups innan du går och lägger dig. Det kanske inte är mycket, men såna småsaker ger lite ändå.
 
Själv försöker jag att få tränat ordentligt en gång i veckan i alla fall och så fort det blir lite mer vårigt ska jag ta mig ut och börja springa varannan dag eller nåt. Ska bara lyckas motivera mig själv att göra det, haha. Att jogga är något av det tråkigaste jag vet... Men jag vill inte att Ezmeralda ska få bära hela bördan själv. Om jag blir lite mer vältränad hjälper det både mig och henne, så vad det finns det att förlora liksom?
 
Hur ofta tränar ni och vad har ni för syn på ryttarens träning?
 
Det är alltid kul att höra vad andra tycker. Ni kanske har några träningstips?
 
Lånade bilder.

Klasser

2013-03-26 | 11:54:00 | Åsiktsinlägg | 2 Kommentarer
En sak jag tycker är helt fel är hur vi delar in våra hästar i olika klasser. Det finns dressyrhästarna, hopphästarna, skogsmullehästarna mm. Helt fel! Det är som att hästarna måste se ut på ett visst sätt, ha en viss personlighet eller vara en viss ålder för att passa in. Vi ratar hästar bara för att de enligt oss måste vara på ett visst sätt. Det är bra på ett visst sätt eftersom en del hästar faktiskt inte har kapaciteten till det vi vill nå. Då är det såklart helt fel att ha en häst som inte har den möjligheten och ändå försöka. Hur mycket man än vill kan t.ex en islandshäst inte nå de högsta klasserna i dressyr då den inte har rätt steg eller kroppsbyggnad för detta.
 
Men de flesta av oss rider inte på de där höga nivåerna och vad är då meningen med att skaffa en sån häst? Med rätt träning kan alla hästar nå långt. Folk som trotsar mot dessa klasser imponerar mig otroligt mycket. De som visar att det går att rida Medelsvår dressyr på en nordsvensk eller tävla LA i hoppning på en fjording. Dessa hästar är inte speciella för sin ras eller något, deras ägare har bara gett dem chansen att visa vad de kan!
 
Min och Ezmeraldas ridkompis, Linda, rider både dressyr och hoppar på Betty, som är en ardenner. Jag kan bara säga att det är riktigt häftigt att se såna riktigt stora kallblod gå i form och jobba med hela kroppen. Det tar ju lite mer jobb att få fram det, men sjukt coolt är det.
 
Min första häst, Charm, var hela 27 år när vi fick hem honom. Jag kan inte säga att jag inte hade mina fördomar när vi åkte och tittade på honom första gången. Vi väntade oss en ranglig stackars gammelhäst och möttes istället av den friskaste och piggaste häst man kan tänka sig. Han såg inte ut som en dag över 20! På honom gjorde min mamma galoppombyten och jag red ut och racade i skogen. Många äldre hästar har så mycket mer att ge, men får istället tillbringa sina liv med att gå omkring och skrota i hagar för att de är för gamla.
 
Allt det här sitter bara i våra huvuden. Vi kollar på en häst, letar upp något som enligt oss inte passar och säger sen att det inte går, inte på den hästen. Vi har för mycket fördomar mot allt och alla. Detta är inte bara om hästar, vi dömer ut människor också för ytliga saker vi inte tycker passar. Någon har fel frisyr, fel kropp. Varför ska vi bry oss? 
 
Förlåt för ännu ett rörigt försök till ett åsiktsinlägg. Jag är inte så bra på det här än. Det jag vill säga är att man ska ge alla en chans att visa vad de går för och inte låta första intrycket förstöra detta.
 
 
 
 
Kolla in detta! Turbo, nordsvensken som går Medelsvår dressyr. Hur coolt är inte det? Lånad bild.
 
 
Eller detta! En haflinger som gör piaff. Eva och Shilas inspirerar mig otroligt mycket.
 
Såna där höjder kommer inte jag och Ezmeralda våga oss över på ett bra tag...

Det här med märkesprylar...

2013-03-21 | 08:06:03 | Åsiktsinlägg | 4 Kommentarer
Det är ju bara så extremt onödigt. Varför lägga flera tusen på ett par ridbyxor när man lika gärna hade kunnat köpa ett par för 4 gånger mindre? Är det så viktigt att hänga med i modet?
 
Ridsporten är en dyr sport redan som det är. Licenser, träningar, stallhyra, allt det där. Varför ska man då kasta bort pengar på dyr utrustning från Kingsland eller Glen Gordon? Om man nu inte vill spara utan faktiskt vill lägga pengarna på något, lägg dem på extra träningar, ridläger. Sånt som både du och hästen har nytta av istället för ett schabrak för 2000.
 
Och kom inte och snacka om hur mycket bättre kvalitet det är på märkesprylarna. Jag kan med stolthet säga att jag har köpt större delen av min och Ezmeraldas utrustning på Hööks, Granngården och Ullared. Allt har hållt jättebra, med undantag för några täcken som blivit söndertrampade. Men det är ju inte direkt så att de hade tålt bättre att bli trampade om de varit märkestäcken.
 
Visst, vi har säkert några enstaka saker från lite "finare" märken i sadelkammaren också, men då är det saker jag köpt för att det är snyggt eller fått i present. Jag tycker precis som många andra att det är kul att matcha och sätta ihop outfits till sig själv och hästen, men bara till en viss gräns. Lägger hellre pengar på träningar och andra upplevelser jag kan ha tillsammans med min häst.
 
Sen är en del av grejerna inte ens fina, men folk köper dem ändå bara för att de har ett litet märke på sig. Man skulle kunna ta en jacka eller liknande från Börjes, sätta på en KL logga och sen sälja den för en tusenlapp mer än vanligt. Och folk skulle köpa den. Det är bara så frustrerande. Spara pengarna och lägg dem på något nödvändigt istället!
 
 
 
Inga märkessaker här inte!

Jobba hästen varierat

2013-03-07 | 16:15:27 | Åsiktsinlägg | 6 Kommentarer
Jag tycker att det är jätteviktigt att hästen får varierande träning där olika muskelgrupper utsätts. Det är lätt att bli alldeles för fastlåst vid ridningen och bara låta hästen stå de dagarna man inte hinner rida. Ta vara på hästens vilodagar! Att jobba hästen från marken är både omväxlande och kul. Det finns så många olika sätt också. Alla kan hitta något som passar för just den och hästen.
 
Till exempel kan man longera, tömköra, köra med vagn, träna NH, trickträna, träna agility och mycket mer. Varför inte ta med hästen ut och cykla? Det gjorde jag med Charm, min förra häst, och båda två tyckte att det var jättekul. Eller kanske ta med hästen ut på löprundan? Du får både sällskap och lite draghjälp.
 
Med Ezmeralda tricktränar jag lite, longerar varje vecka, tränar NH ibland och promenerar endel. Vi planerar dessutom att börja med tömkörning för att tids nog köra in henne. Jag tror att hästarna uppskattar detta också. Det är alltid roligare med variation.
 
Även när man rider är det viktigt att variera sig. Rid inte dressyr varje dag, lägg in en uteritt eller hoppträning emellan. Det är lätt att hästarna blir uttråkade om man harvar runt på ridbanan/ridhuset för ofta. Mycket av dressyrarbetet går faktiskt att göra i skogen och där får man dessutom framåtbjudningen gratis!
 
Vad jag vill säga med detta är: ta vara på era hästar och gör deras arbete så roligt som möjligt. Vi alla vill väl ha en så positiv och arbetsvillig häst som möjligt.
 
 
Longering & Trickträning. Kassa bilder, jag vet, men hittade inga bättre.

Tänk efter

2013-03-02 | 12:13:00 | Åsiktsinlägg | 2 Kommentarer
Det är väl ingen nyhet att i hästvärlden ska alla veta bäst. Alltid. Och alla tycker olika. Man ska göra si eller göra så. Ofta är det väldigt svårt att veta vad man ska lyssna på och vilka tips man ska ta åt sig. Olika saker funkar ju på olika ekipage. Det finns aldrig någon garanti att något som funkar för vissa ska gå för just dig och din häst.
 
Som nybliven hästägare är det lätt att det blir alldeles för mycket. Man vet inte hur man ska göra och följer andras råd istället för att gå efter vad som känns bäst för sig och hästen.
 
Till exempel så har Ezmeralda varit (och är fortfarande ibland) lite svår att rida ut på. Ibland bara stannar hon och vägrar gå framåt. Om man driver på henne så backar hon bara. I början så trodde jag att hon bara bråkade och lyssnade på folk som sa att jag inte skulle låta henne komma undan med det och se till att hon gick dit jag ville. Nu vet jag att hon stannar bara för att hon blir osäker och tveksam och behöver veta att jag är med där uppe. Men när jag följde deras råd och började bråka tillbaka ledde ju det till att hon bara blev osäkrare och att problemet blev värre. Jag är bara glad att vi lyckades lösa det i tid. Nu ger jag henne mer stöd och tid och då går det mycket bättre.
 
Det jag ville säga med detta troligtvis helt osammanhängande inlägget är att det är bra att lyssna på andra och ta del av deras erfarenhet, men i grund och botten måste det kännas rätt för dig och hästen. Gör aldrig något som inte känns bra för er, oavsett vad folk säger.
 
 
 

Det här med att vara "ärlig"

2013-02-28 | 10:48:00 | Åsiktsinlägg | 1 Kommentarer
Tycker att det har gått alldeles för långt. Vi klankar ner på andra och använder "jag är bara ärlig" som en ursäkt. Skitsnack är en del av vardagen nuförtiden. Vart man än går så snackas det om att den och den personen gör så och så och hur sjukt det är. Men samtidigt om man själv får reda på att nån snackat skit om en bakom ryggen så blir man sårad och arg. Även om man gör det själv.
 
Att säga att man är ärlig är inte en ursäkt för att snacka skit om någon. Fine, det kanske är din åsikt, men du behöver inte dela med dig av den. Håll det inom dig i så fall och låt bli att såra någon. 
 
Är det inte mycket roligare att få höra en positiv kommentar än en negativ? Så varför är vi då så fastlåsta på att peka ut varje litet fel man ser i en person? Fokusera på det positiva, ge nån en snäll kommentar! Det kan betyda mycket mer än man tror.
 
Säger inte att jag aldrig snackat skit om någon. Jag har som alla andra gjort det, men jag är inte stolt över det. Försöker att sprida positiva kommentarer istället, det är ju mycket roligare att höra.
 
Tänk lite på detta nästa gång du säger nåt elakt om någon. Hur skulle du känna dig om du fick reda på att folk sa sånt om dig bakom din rygg?
 
 
 

Nyare inlägg