Idag kom Johanna hit en sväng igen gör att hämta sina ridkläder så vi passade på att rida ut en sväng när vädret ändå var så fint. Första halvan av rundan var Ezmeralda helt död, det kändes nästan som om hon gick i sömnen och hon lyssnade inte alls när jag försökte driva fram henne. Det var en väldans tur att Gloi skötte sig lite bättre för annars hade vi inte kommit någon vart alls eftersom min lilla bebishäst struntade fullständigt i mig.

 

På hemvägen galopperade vi några gånger och då kan man säga att Ezmeralda vaknade till! Hon taggade som bara den och ville bara springa. Det allra roligaste var när vi galopperade sida vid sida uppför en backe i skogen och båda hästarna taggade till rejält. Alltid lika härligt! Jag kan också stolt berätta att min lilla prinsessa inte studsade alls idag, inte ett enda litet känguru-hopp! Sen var väl fattningarna inte de bästa och det var aningen svårt att få stopp på henne när hon väl kommit igång, men man får ta en seger i taget.

 

Däremot skulle det nog verkligen hjälpa med en sadel för visst, all barbackaridning har gett mig en rätt bra balans och vi har blivit ett väldigt samspelt barbacka-ekipage, men det är lite svårt att jobba henne ordentligt utan sadel och det är det vi skulle behöva göra just nu. Galoppen kommer inte att bli bättre om vi inte jobbar för att få den bättre...