Det regnade och var allmänt äckligt väder igår så jag bestämde mig för att skippa sadeln och ta en snabbis barbacka. Kanske inte mitt bästa beslut inser jag såhär i efterhand. Kort sammanfattat: hispig häst ser hästätande rådjur, tar ett känguruhopp åt sidan, dumpar matte i leran och springer hemåt så fort benen bär henne. Matte får därefter lerig och blöt traska efter hästen hela vägen tillbaks till stallet och därefter göra ett nytt försök. Gick något bättre på försök nummer två. Både häst och ryttare var något tröttare och orkade inte tjafsa så vi lyckades överleva en kort runda. 

Trött Z efteråt o gloi i sin söta pyjamas.

Jag är en sån person som älskar att ha smeknamn på djur jag tar hand om. Tror att jag har minst ett eget smeknamn på alla travhästar jag tar hand om på jobbet. Det är mysigt och hjälper också för att man lättare ska kunna skilja hästarna åt och hålla koll på vem som är vem. Under den här tiden jag haft Ezmeralda har jag haft en massa smeknamn på henne, men det är bara några få som jag faktiskt har kvar. Även Gloi har jag några få smeknamn på.

 

Här är de vanligaste sakerna jag kallar mina hästar:

 

 

Ezmeralda: Zessan, bebis, Z, skruttan, baby, prinsessan.