Charm

2014-05-03 | 11:00:57 | Charm | 1 Kommentarer
Fick en kommentar häromdan när jag la upp några gamla videos på mig och Charm som undrade varför jag inte har kvar honom längre så jag tänkte att jag kunde svara med ett inlägg.
 

 
När Charm och jag träffades för första gången var han 27 år och jag var 10. Efter en halvtimmes provridning ute på grusvägar så var lilla 10-åriga jag helt förälskad och övertygad om att den här hästen skulle jag ha. Och så blev det. 4 fantastiska år fick vi tillsammans, men ingen häst kan leva för alltid och han var redan gammal när jag fick honom.
 
Våren och sommaren 2012 så började han helt plötsligt att rasa rejält i vikt. Vi gjorde allt vi kunde för att försöka få upp honom i vikt igen, men när inte ens det bästa betet plus rejält med lusern och fodertillskott kunde få honom att hålla vikten fick vi ta det hemska beslutet att låta honom somna in. Det var utan tvekan det värsta ögonblicket i mitt liv att se sin bästa vän ramla ihop sådär, men han slapp i alla fall lidandet. På slutet var han så tunn och trött att han knappt orkade följa med mig på korta promenader så det var ingen tvekan att det var det bästa beslutet för honom att låta honom somna in.
 
Efter hans död var det fruktansvärt tomt, tyst och sorgligt hemma hos oss så det dröjde inte länge innan en ny liten häst flyttade hem till oss. Och det var där min och Ezmeraldas resa började!
 
Hoppas att det här var ett bra svar på din fråga. Om du vill ha en ännu lite utförligare beskrivning så skrev jag ett inlägg på årsdagen av hans död förra året som du kan läsa HÄR.