Jag kom att tänka på det här för ett par dagar sen och har inte riktigt kunnat sluta tänka på det, så jag tänkte att jag lika gärna kan skriva ett inlägg om det medans det ändå snurrar omkring i mitt huvud.

 

Hästen blir vad du gör den till, det är något säkert många av er har hört och det låter självklart väldigt logiskt, men jag har börjat lägga märke till hur väldigt sant det är. Nu när jag har ridit andras hästar en del den här veckan så märker man verkligen av deras personligheter på själva hästen. Man märker av små vanor de kan ha och vad de lägger mest tid på med hästen. Det är faktiskt jättefascinerande.

 

Om vi tar Ezmeralda som exempel; hon kan vara en väldigt nervig häst som ibland känner att hon måste köra över folk när hon blir väldigt stressad, men om man går med henne och ger henne stoppsignalen så stannar hon ALLTID, på en gång, utan att knappt tänka på det just för att det är så inrotat i henne. Jag tänkte lite på det här när vi var ute och promenerade häromdan och kom fram till att detta beror på att jag är en sån person som är jättenoga lite av ett kontrollfreak och alltid vill kunna få stopp på Zessan ifall det skulle behövas. Det är en av de sakerna jag varit absolut noggrannast med och just därför så sitter det så bra. Och det är liksom nästan omedvetet, för det hade jag inte tänkt på innan.

 

Men det finns andra saker också, små delar av min personlighet som man kan märka av i min häst. Om någon annan köpt lilla fyraåriga Ezmeralda för två år sen så hade hon antagligen varit en helt annan häst idag. Undrar hur hon hade varit då...

 

Nu menar jag inte att hästen blir som en kopia av din personlighet, den har ju fortfarande sin egen, men jag tror att ju mer tid du spenderar med den och ju närmare ni kommer, desto mer kommer den att få små delar av din personlighet.