Tävling i Fjärås!

2014-05-31 | 00:07:06 | Tävlingar | 0 Kommentarer
Idag var vi ju då i Fjärås och skulle hoppa 40 & 50 cm och bara leka runt lite var tanken. Så blev det inte riktigt haha.
 
Det började med att vi kom dit och de sa att vi var tvungna att starta sist av alla eftersom vi ville hoppa lite lägre. Så vi hade gott om tid att rida fram vilket jag tyckte kändes väldigt positivt. Vi började med att skritta runt lite ute för att slappna av innan vi gick in på framridningen. Där skrittade vi lite till innan vi travade runt lite och testade att gas och broms funkade med lite halt-trav övergångar. Gick super så vi tog lite galopp också, där var hon väldigt studsig och bockade endel, men tror att det beror på att sadeln inte är helt bra för henne. Vi tog några språng åt båda hållen och hon hoppade helt grymt fint. Hade själva rundorna inne på banan varit katastrof hade jag ändå varit nöjd just för att hon var så grymt fin på framridningen.
 
Efter ungefär en halvtimmes skrittande runt på grusplanen utanför ridhuset var det sen då äntligen vår tur att få komma in och hoppa. Vid det laget var Ezmeralda supermjuk och avslappnad av allt skrittande och dessutom fruktansvärt rastlös så hon var rätt så nöjd med att få komma in i ridhuset. Första runda tror jag låg på ca 50 cm, kanske att några hinder var lite lägre. Hon hoppade hela banan på 8 hinder jättefint och vi fick en clear round på den.
 
Nästa runda fick vi testa att även hoppa omhoppningsbanan till förra klassen så det blev istället 13 hinder och några lite klurigare vägar. Hindren hade höjts upp lite så de låg på säkert 60 cm, om inte lite mer, utom oxrarna. Denna rundan hade blivit felfri även den om det inte varit för lite pilotfel. Jag tappade bort vägen när vi skulle börja omhoppningsbanan och tog en längre och krångligare omväg mot hindret som inte riktigt funkade så jag la en båge för att ge henne en bättre chans att hoppa. Själva hoppandet skötte Z super, hon hoppade hus över allting och även om vägarna på vissa ställen blev lite vingliga och snäva så hoppade hon ändå glatt över allt jag styrde på.
 
Jag var helt överlycklig efteråt för min häst är helt enkelt världens bästa och jag är så sjukt stolt över att vi lyckats med detta. Det var utan tvekan den svåraste, längsta och högsta banan vi någonsin försökt ta oss igen och det gick galant. Hon har potential min lilla häst! Kan inte fatta hur långt vi har kommit sen vi sist hoppade i Fjärås på träning förra året och Ezmeralda precis höll på att lära sig. Fritsla nästa vecka kommer att gå superlätt efter det här, det känner jag på mig!
 
Eftersom pappa var med så blev det en hel del fina bilder jag kan visa er! Tack pappa, du är bara bäst! ♥
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback