En sak jag tycker är helt fel är hur vi delar in våra hästar i olika klasser. Det finns dressyrhästarna, hopphästarna, skogsmullehästarna mm. Helt fel! Det är som att hästarna måste se ut på ett visst sätt, ha en viss personlighet eller vara en viss ålder för att passa in. Vi ratar hästar bara för att de enligt oss måste vara på ett visst sätt. Det är bra på ett visst sätt eftersom en del hästar faktiskt inte har kapaciteten till det vi vill nå. Då är det såklart helt fel att ha en häst som inte har den möjligheten och ändå försöka. Hur mycket man än vill kan t.ex en islandshäst inte nå de högsta klasserna i dressyr då den inte har rätt steg eller kroppsbyggnad för detta.

 

Men de flesta av oss rider inte på de där höga nivåerna och vad är då meningen med att skaffa en sån häst? Med rätt träning kan alla hästar nå långt. Folk som trotsar mot dessa klasser imponerar mig otroligt mycket. De som visar att det går att rida Medelsvår dressyr på en nordsvensk eller tävla LA i hoppning på en fjording. Dessa hästar är inte speciella för sin ras eller något, deras ägare har bara gett dem chansen att visa vad de kan!

 

Min och Ezmeraldas ridkompis, Linda, rider både dressyr och hoppar på Betty, som är en ardenner. Jag kan bara säga att det är riktigt häftigt att se såna riktigt stora kallblod gå i form och jobba med hela kroppen. Det tar ju lite mer jobb att få fram det, men sjukt coolt är det.

 

Min första häst, Charm, var hela 27 år när vi fick hem honom. Jag kan inte säga att jag inte hade mina fördomar när vi åkte och tittade på honom första gången. Vi väntade oss en ranglig stackars gammelhäst och möttes istället av den friskaste och piggaste häst man kan tänka sig. Han såg inte ut som en dag över 20! På honom gjorde min mamma galoppombyten och jag red ut och racade i skogen. Många äldre hästar har så mycket mer att ge, men får istället tillbringa sina liv med att gå omkring och skrota i hagar för att de är för gamla.

 

Allt det här sitter bara i våra huvuden. Vi kollar på en häst, letar upp något som enligt oss inte passar och säger sen att det inte går, inte på den hästen. Vi har för mycket fördomar mot allt och alla. Detta är inte bara om hästar, vi dömer ut människor också för ytliga saker vi inte tycker passar. Någon har fel frisyr, fel kropp. Varför ska vi bry oss? 

 

Förlåt för ännu ett rörigt försök till ett åsiktsinlägg. Jag är inte så bra på det här än. Det jag vill säga är att man ska ge alla en chans att visa vad de går för och inte låta första intrycket förstöra detta.

 

 

 

Eller detta! En haflinger som gör piaff. Eva och Shilas inspirerar mig otroligt mycket.