Baksidan av dressyren

I helgen var jag ju funktionär på dressyrtävlingarna båda dagarna och satt brevid domaren. Efter en sån helg blev man lite kluven.

 

Å ena sidan är jag jätteinspirerad och taggad på dressyren just nu efter att ha sett så mycket fina hästar och ritter. Just nu är dressyrlusten på topp och det känns jätteroligt att fortsätta jobba med Z och sikta på att en dag kunna vara det ekipaget som flyter igenom de där svåra rörelserna utan problem.

 

Å andra sidan så undrar jag vad sjutton det är vi faktiskt håller på med. Kandar och blåa tungor, sporrmärken på nån häst, stirriga hästar som knappt vågar sig in på dressyrbanan. Allt detta är saker som förekommit under helgen och det gör mig så väldigt lessen. På många sätt är ridsporten kvar på stenåldern. Fortfarande stoppas två bett in i munnarna på våra vänner hästarna, trots att all ny forskning stöder att det knappt får plats med ett. Tävlingshästarna som avlas fram har gångarter som man förr i tiden bara kunde drömma om, men hur är det med temperamenten?

 

Domaren ser hästar som gapar och gapar för att lindra kandarets verkan och visst, det hamnar i protokollet, men hjälper det? Det får inte folk att vilja sluta med kandar, bara att på något sätt få hästen att sluta med sitt gapande. 

 

Flera ryttare under helgen valde faktiskt att rida på vanligt tränsbett, bland annat i St Georg, vilket gjorde mig väldigt imponerad. All cred till dessa ryttare och deras fina hästar. Domarens reaktion på en av dessa ryttare var däremot lite tråkig... "Hon rider med frack, hjälm och tränsbett?! Det ser väldigt oproffsigt ut, vart är kandaret?"  En sådan reaktion visar lite hur ovanligt det faktiskt är med ekipage som skrotar kandaret i de högre klasserna.

 

Jag tycker att dressyr är välidgt roligt och kul att titta på, det gör jag, men det ska vara dressyr på rätt sätt. Vi har hand om så fantastiskt fina och samarbetsvilliga hästar, kan vi inte då göra dem en tjänst tillbaka och försöka vara så milda som möjligt med dem? Att rida hästarna med så små signaler som möjligt, det är faktiskt det som dressyr går ut på.

 

 

 

håller med dig, jag rider ofta med bettlöst och vanligt tredelat när jag tränar.. Men det viktigaste är ju att man hittar ett bett som hästen trivs med.. Spelar egentligen inte så stor roll vad det är för bett så länge det ligger bra hos hästen och hästen gillar bettet... Min tjej hatar bett så hon gick bara med bettlöst...

Tycker det är lite tråkigt att i dom högre klasserna ska man rida med kandar..

SV: ja gör det den var super skoj =)

Jag personligen ogillar STARKT sporrar, kandar och allt som har med en massa krångliga bett att göra. Spön och andra hjälpmedel så som graman etc. Jag är så emot det att det inte är sant. Jag har själv fått lära mig att först bli van med mina 0,5mm sporrar (då det är måste om jag ska tävla, men det vet du ju säkert redan) och sedan lyckats använda ett bara jättesnälla 10mm sporrar. Jag förstår inte hur folk kan tycka att det är okej? Hur kan man med stolthet visa upp sin häst när det är som du nämnde; sporrmärken och hästar med öppen mun på grund av bettet/betten? Skäms de inte över hur de behandlar sina egna, fina hästar?

Jag förstår mig inte på vissa människor och det är himla tråkigt att det ska behöva vara så här.. :( hästar är djur och de är så otroligt underbara. De förtjänar bättre <3