Måste bara skriva om uteritten igår för hon var så sjukt fin att det inte är klokt! Som jag har skrivit innan skulle vi rida ut och jobba jättemycket på galoppen ute. Vädret var så extremt underbart att jag bestämde mig för att rida den långa rundan bort mot sjön och den här gången hitta rätt skogsväg utan att gå vilse, haha!

Men det började inte så bra när jag inte ens kunde komma upp i sadeln... Det var inte det att Ezmeralda var dum eller nånting, tvärtom stod hon jättefint och stilla. Jag hade spänt sadelgjorden så mycket det bara gick, utan att dra alldeles för hårt såklart eftersom jag visste att sadeln brukar glida lite när man sitter upp. Fast det hjälpte inte alls. Den gled jättemycket ändå och det fanns inte en chans att jag skulle komma upp. Inte ens med en stol funkade det. Jag tror att vi behöver en ny sadel... Den ligger liksom bra framme mot manken, men under bakvalvet och bossorna glappar det lite typ och det är därför den glider.

 

I vilket fall som helst så kom jag upp tillslut, lyckligtvis, och vi kunde skritta iväg. Jag var lite irriterad över sadeln och då blev Zessan också på lite konstigt humör och började småstegra och slingra sig som en mask. Det släppte så fort jag slappnade av. På vägen upp mot skogsstigen travade och galopperade vi endel i uppförsbacken. Jättejobbigt, men kul tyckte Ezmeralda! Hon lyssnade hyfsat i handen och försökte inte dra iväg vilket var skönt.

 

När vi väl kom upp till stigen och hade ridit en bit på den märkte vi att det fortfarande var is. Usch! Jag fick hoppa av och leda henne hela halvtimmen det tog att ta sig igenom skogen. Det var jätteläskigt eftersom hon inte är broddad längre. Visst, det gick att gå brevid isen på många ställen, men inte överallt. Zessan skötte sig i alla fall jättefint och lunkade snällt efter mig. Det är lite svårt att tro att min lilla häst för ett halvår sen knappt kunde skrittas ut med ledare! Vi har kommit en bit sen dess kan man säga!

 

Efter att vi kommit ut från skogen på vägen borta vid sjön hoppade jag upp igen och vi både travade och galopperade mycket eftersom vägen var precis lagom lerig och helt perfekt. Några som har sommarstugorna där borta höll på att lunta så det var eld och rök överallt, men vi kom förbi utan några problem alls :)

Jag flyttade henne lite skänkelvikning fram och tillbaks på vägen och det gick jättebra. Hon tog båda skänklarna jättefint, bäst på höger faktiskt till och med! Hon blev lite springig i både traven och galoppen där en stund och körde upp huvudet, så jag samlade henne lite till och försökte få med bakbenen. Då var hon så otroligt fin! Fattningarna blev lite för explosiva, där måste jag driva mer, men själva galoppen blev nästan helt perfekt. Hon bärde upp sig själv fint, släppte efter i nacken och frustade jättemycket. Sen fick det räcka och så skrittade vi resten av vägen.

 

Väl tillbaka i stallet fick hon en dusch och sen släppte jag ut henne i hagen utan täcke för att torka i solen. Det första hon gjorde var att galoppera rätt ut i hagen och rulla sig FYRA gånger på rad, sötisen! Sen såg min brunskimmel mer ut som brun än skimmel, haha :)