Idag lämnar jag och Ezmeralda allt bakom oss. Stallet, som varit Ezmeraldas hem de senaste två åren och mitt andra hem i hela 6 år nu. Gloi, underbara lilla GloGlo, den tredje delen i vår trio och Ezmeraldas allra bästa vän. Familjen, vänner, allt som har med livet här att göra hamnar nu i backspegeln. Självklart kommer vi komma tillbaka, det kommer ju lov och så kanske någon helg ibland, men det kommer aldrig att bli på samma sätt. Det här är slutet på ett kapitel och jag är livrädd för vad som kommer att finnas när vi vänder blad.

 

Men jag tror faktiskt att det här är något positivt. Ezmeralda kommer verkligen få chansen att utvecklas som hon förtjänar med alla träningsmöjligheter vi kommer att få där nere. Flytten är även något jag tror att jag verkligen behöver då jag kan bli alldeles för blyg och inåtriktad ibland och det här blir jättebra träning för mig och en chans att få stå lite på egna ben och träffa mycket nya människor.

 

Det kommer också att bli lite förändring här på bloggen, har ju hållt igång den helt okej i ett och ett halvt år nu, men känner att det är dags för något nytt på bloggfronten också. Därför kommer jag från och med nu att blogga aktivt på den här bloggen, tillsammans med världens bästa Hanna. Vi har redan bloggat där i kanske en vecka nu, men nu blir det lite mer officiellt liksom. Så om ni vill fortsätta följa mig på Flyinge och med Ezmeralda kan ni kika in där. Annars kommer denna bloggen att finnas kvar, men bara bli som en träningsdagbok för Ezmeralda. Så om ni bara är intresserade av min lilla häst är det bara att fortsätta klicka sig in här. Men det kommer endast att finnas inlägg om träningar, utvärderingar och lite bilder så ingenting personligt, mest för mig att ha och se tillbaka på.

 

 

Kan glatt meddela er allihop att Ezmeralda mår bättre och att svullnaden i princip är borta nu. Såå skönt, blev verkligen orolig där ett tag! Lät henne springa lite jämte cykeln när vi skulle byta hage på hästarna och det såg rent och fint ut. Så imorgon blir det att rida lilla fröken en lugn runda igen, blir kul.

 

Tänkte även att jag kan berätta en supermysig sak som hände idag för en stund sen. Jag hade cyklat bort till hagen för att kolla till vattnet och så och såg bara en häst i mörkret. Tänkte att jag kunde gå och lysa lite och se om jag hittade den andra och då såg jag att Ezmeralda låg ner. Har aldrig sett henne ligga innan eftersom hon alltid är så snabbt uppe på fötter när man kommer. Jag gick lite närmare och var helt säker på att hon skulle resa sig när jag kom, men nejdå. Fina, fina Ezmeralda lät mig sätta mig lutad mot henne och bara mysa ♥ Kan säga att det här verkligen är en dröm som slagit in, att hon litar på mig tillräckligt för att låta mig vara nära när hon ligger ner och är sårbar, det kändes jättehärligt. Lilla fina hästen.

 

 

Jag har tvättat de små såren, spolat benet och låtit henne stå med bandage en natt nu och enligt mamma var det bara lite svullet när hon hade vart borta och kollat till henne. 

Däremot så haltar hon inte varken i skritt eller trav så jag tror inte att det är någon större fara. Där hon är svullen var exakt där hon fått en spark för några dagar sen så det är ju inte så konstigt egentligen. Om hon bara får ta det lugnt nu så går svullnaden säkert ner i veckan. 

Jag har i vilket fall startat denna dagen med ett morgonpass på travbanan, sista dagen jag är där, såååå sorgligt! Kommer sakna allting sjukt mycket, speciellt alla underbara hästar som jag verkligen fäst mig vid under detta året. Det gick rätt så fort eftersom Hanna som ska ta över efter mig var med för att lära sig och vi kunde hjälpas åt med allt. Dock så sov jag mindre än tre timmar inatt så jag är liiite trött kan man säga...!

Idag så ska jag förutom att jobba absolut sista passet någonsin på travbanan (snyft) ta med hästarna bort till paddocken. Ezmeralda ska jag longera och se hur hon rör sig i alla gångarter. Håll tummarna för att hon inte haltar! Lillehästen ska jag dressyra lite med är tanken, har aldrig gjort det på riktigt i paddock innan med honom och tänkte passa på medans jag fortfarande kan. Blir kul!

Framöver så kommer det även hända nya saker på bloggen, en stor förändring kommer att ske, men det får ni se senare i veckan. Det kommer att bli jättebra och jag är supertaggad. Nu är det faktiskt mindre än en vecka kvar tills vi flyttar, alltså aahh vart tar tiden vägen?

Idag var jag och Ezmeralda äntligen ute och red igen eftersom det inte blev av igår. Självklart bestämde sig vädergudarna med att skicka ett rejält skyfall på oss... Men det var bara att dra på sig en regnjacka och slänga på Ezmeralda ett regntäcke och sen ge sig av in i skogen i sällskap med Hanna & Paddan.

 

Ezmeralda var rätt så nervig till en början och bjöd på en del skutt hit och dit och även en liten stegring. Dock lugnade hon sig efter ett tag och sen gick det bättre.

 

När vi ridit på slingriga skogsvägar i kanske 1 och en halv timme var vi tvungna att stanna eftersom hästarna tyckte att de inte ville gå på den vägen vi ville. Efter lite övertalningsförsök hoppade Hanna av och ledde Paddan in på vägen och så fort jag & Z hängde på kände jag att hon haltade lite på vänster fram. Tänkte att det nog fastnat en sten i hoven så jag hoppade av, men nejdå ingenting. Jag sprang lite med henne och då kunde man se hyfsat tydligt att hon markerade. När jag sedan tog av booten och benskyddet på vänster fram för att se lite bättre var hältan borta så vi kom fram till att det nog var ett vasst jack vi hittade på insidan av booten som skavde så jag satte på benskyddet bara, hoppade upp igen och så kändes det bättre ett tag. Men tog inte lång tid innan hon kändes halt igen, denna gången på andra frambenet...

 

Det var bara att hoppa av igen och vända hemåt. Jag tog av den andra booten och benskydden ifall att det var något med dem och sen fick vi promenera hemåt. Ezmeralda var pigg och glad och verkade inte ett dugg halt, ens när vi sprang en liten bit, men tänkte att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och gå ändå. Så det var en lååång promenad kan man säga.

 

Imorgon är planen att rida Gloi bort till paddocken och ta med Ezmeralda på släp för att longera henne där borta och kunna kolla lite noggrannare på hur hon rör sig. Förhoppningsvis så var det bara något med skydden och att hon inte egentligen är halt. Det var ju ingen jättegrov hälta, bara att hon markerade lite.

 

 

 

Idag och de senaste två dagarna har tråkigt nog spenderats i soffan då jag lyckats få en massa magproblem... Känner dock att det är på väg att bli bättre nu så imorgon står jag nog på benen igen. Ezmeralda har vilat två dagar i rad nu så hoppas att jag orkar ta ut henne en vända ikväll. Gloi var ute igår med Hanna och hennes syster och vaccinerades idag så honom går det ingen nöd på ur motionssynvinkel.

 

Det känns så irriterande bara att nu när det bara är en vecka tills vi flyttar så har jag legat i soffan och sett på film i två dygn liksom. Sånt slöseri på tid när man har en massa att göra inför flytten... Men ja, hoppas på att det blir bättre tills ikväll/imorgon som sagt så får vi se hur det blir.

 

Ha det bra hörni!

 

 

En sak som jag måste erkänna är något av det absolut värsta jag vet är när man åker bort på exempelvis semester eller något liknande och man måste lämna ansvaret för sina ögonstenar till någon annan. Jag tycker alltid att det här är så fruktansvärt obehagligt eftersom det blir just det att man inte har någon kontroll eller koll på vad som händer och måste lita på att denna personen klarar det. När det gäller hästarna är jag ett kontroll-freak som alltid vill ha koll och då är det väldigt svårt att släppa tyglarna.

 

Sen hjälper det heller inte att jag är fruktansvärt petig med ordningen i stallet (eller bristen på ordning, det beror på vem man frågar) och gillar när saker är precis som man alltid har haft dem. Om jag t.ex alltid har grimskaften på ett visst sätt och sen ändrar någon på det tycker jag att det är rätt så jobbigt och blir fruktansvärt irriterad på personen i fråga när jag kommer hem även om det inte alls är rättvist eller dens fel.

 

Jag har fått jobba på det en del under det senaste året och måste säga att jag tycker att det har gått bättre även fast jag fortfarande är väldigt nojig och lättretlig när det handalr om att släppa kontrollen och var tvungen att lite på någon annan. Jag är lite sån att jag helst vill göra allting själv för att ha kontroll och ha full koll. Inte jättenyttigt i längden så det är något jag jobbar med.

 

 

Idag nu på kvällen stack jag och Z ut på en mysig kvällsrunda tillsammans med Paddan. Ezmeralda kändes rätt så trött när jag tog in henne så bestämde mig för att vi skulle ta det lite chill och strunta i både bett och sadel.

 

Tillsammans med Hanna & Paddan tog vi en typ tvåtimmarsrunda upp vid stigarna vid sjön. Det var supermysigt och båda hästarna var pigga och glada. Ezmeralda verkar tycka att det är superkul att vara ute tillsammans med Paddan för hon taggade till som bara den och var helt galen när vi galopperade. Mycket gladare och mer taggad än hon brukar vara annars när vi rider ut med andra hästar. En massa glada bocksprång kan jag avslöja!

 

Det var väldigt mysigt i alla fall och jag är så nöjd med min lilla tjej. Ibland får jag bara en sån överväldigande känsla av hur mycket jag egentligen älskar den hästen och idag var en sån dag. Vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon är en så stor del av mig, lilla hjärtat ♥

 

 

Hej, hej, hej allihop! Har vart frånvarande ett tag och vet att jag lovade inlägg när jag var borta, men ni kan inte fatta hur dåligt internet det var på Öland. Hade ingen täckning alls större delen av veckan och de få värdefulla stunderna med 3G jag lyckades få tag på då och då spenderades på saker som twitter och tumblr...

 

I lördags kom jag i alla fall hem och det var på en gång ut i hagen och pussa på hästarna. Ezmeralda verkade i alla fall väldigt glad att se mig så det var roligt. Vi var ute i ca två timmar med Hanna & Gloi och lyckades rida vilse i skogen. Vi skulle testa en ny "jättebra" skogsväg, men efter ett tag tog den slut och vi var smarta nog att bestämma oss för att bara fortsätta in i skogen och hoppas på att komma ut där vi tänkt. Istället hamnade vi på en helt okänd väg. Den var väldigt mysig i alla fall och efter ett tag hittade vi tillbaks till kända områden.

 

Igår fick Gloi vila eftersom Hanna ridit honom en del när jag var borta och han förtjänade en vilodag. Istället red Hanna Paddan tillsammans med mig och Z. Det blev en annan tvåtimmarsrunda där vi även då lyckade hamna mitt i skogen när vi testade en ny väg. Dock inte samma skog som dagen innan. Mysigt i alla fall!

 

Idag red faktiskt jag Paddan eftersom Hanna var mer sugen på att rida lilleman. Hon var supermysig och jag blev verkligen förvånad över hur mjuk och fin hon var både i kroppen och i munnen. Den enda andra travhästen jag ridit är Pärlan och hon är hård som sten i munnen så det var verkligen skillnad med Paddan. Hon var i vilket fall väldigt rolig att rida :)

 

Nu vet ni vad jag haft för mig, jag vill gärna veta vad ni har gjort såhär i slutet av sommaren. Berätta gärna i kommentarerna eller länka era bloggar så kikar jag in! :)