Det började med att Gloi rymde när vi skulle plocka in hästarna från hagen och det tog ett bra tag innan vi fick vallat in honom i en annan hage eftersom han var helt omöjlig att ens komma i närheten av. Ezmeralda var sen helt uppstressad på grund av detta en väldigt lång stund efteråt.

 

Vi började med att rida på en åker med massa högt gräs och blommor för att få fina bilder och där höll vi till större delen av ridturen. Det var en hel del blinningar efter oss och Ezmeralda var helt tokig, bara sprang och sprang. Vi hade det nya eggbettet för första gången, men jag vet inte om det var på grund av det som hon var så jobbig eller om det var av andra orsaker. Hon drog som bara den och gick knappt att få stopp på. Släppte jag på tyglarna minsta lilla så sprang hon iväg med mig. Verkligen jättejobbigt var det.

 

Efter ett tag så nöjde vi oss och gick till en åker med betydligt mindre gräs där jag kunde jobba henne en stund. Då var hon jättesvettig för att hon hållt på och hetsat så mycket och hon var hal som en ål att sitta på. När jag jobbade henne på volter och serpentiner blev hon plötsligt jättefin. Stadig i formen och fint påskjut bakifrån. Eftersom hon gått större delen av ridturen med huvudet i vädret så jobbade jag på att få henne lång och låg. Då blev det lite att hon hellre kröp in med nosen bakom lod, men hon längde ner halsen i alla fall så det var inget värt att bråka över. Vi galopperade lite och travade sen runt tills hon var helt mjuk och avslappnad och sen avslutade vi där.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om bettet eftersom hon verkligen kändes fin och lätt i handen på slutet, men sjukt stum och hård i munnen resten av passet. Jag behöver nog testa det några fler gånger innan jag kan dra några slutsatser.

 

Här kommer några bilder i alla fall. De flesta blev rätt så suddiga eftersom Mattis lyckades ha kameran inställd på närbild utan att märka det, men några blev halvbra i alla fall.