Kände inte för att göra något speciellt idag eftersom hon ändå skulle få en vilodag. Vi chillade och myspyste i hagen istället vilket både Ezmeralda och jag uppskattade jättemycket. Jag kunde borsta och pyssla med henne helt lös och hon var så otroligt kelig. Bebisen stod helt stilla och bara njöt. När jag skulle gå sen så följde hon efter mig hela vägen till grinden och stod där och bara såg efter mig en lång stund, söthästen.

 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att man faktiskt tar sig tiden att bara umgås med hästen. Om allt bara handlar om träningar och tävlingar formar ni inget band på samma sätt och det finns dessutom en chans att hästen tröttnar. Att kunna stå och pyssla med hästen lös i hagen är något jag värdesätter mycket högre än ett bra ridpass för det visar att den faktiskt litar på en. För ett halvår sen hade jag aldrig kunnat göra så med Ezmeralda, hon hade gått iväg på en gång just för att hon inte kände sig trygg med mig. Men nu så är det inga problem för vårt band har vuxit sig starkare, steg för steg, dag för dag. Vi har visserligen fortfarande en bra bit kvar, men vi är på rätt väg!