Idag, den 14 september för exakt ett år sen kom min fina prinsessa hem till mig för första gången. Jag kommer ihåg den dagen i detalj. Jag var helspänd hela dagen i skolan och kunde inte fokusera på någonting, haha. Så fort jag kommit hem var det raka vägen till stallet och de var redan där med henne i transporten. Hon var väldigt spänd och nyfiken på allting så vi släppte henne nästan på direkten med de tre andra stona hon skulle gå tillsammans med och det var kanske inte den bästa idén. Hagen var enorm och sen gick det knappt att få tag på henne på kvällen...

 

Vi har hunnit med sjukt mycket på det här året. Vi har haft en hel hög med problem som vi övervunnit, vi har tränat både dressyr och hoppning, vi har tricktränat, myst och bara skrittat ut i skogen barbacka och en hel hög andra saker. Det har inte varit lätt och mer än en gång har jag frågat mig själv varför jag var dum nog att köpa en trotsig unghäst, men jag har aldrig ångrat mig och ju längre tid som gått desto närmare varandra har vi kommit. Idag skulle jag aldrig, aldrig vilja skiljas från henne. Hon är min stjärna och vi hör ihop, så enkelt är det.

 

Jag skulle gärna vilja skryta om hur mycket hon har utvecklats och hur hon nuförtiden aldrig bråkar eller trotsar, men det är inte sant. Hon är bara fem år och hon har fortfarande både bra och dåliga dagar. Vissa dagar kan hon vara nästan som hon var för ett år sen och hålla på och trotsa och resa sig när jag rider medans andra dagar är hon nästan lika fin att rida och hantera som Charm, min gamla häst. Det gäller bara att ha tålamod på de dåliga dagarna och njuta av de bra. Den största skillnaden mellan nu och ett år sen är att jag vet bättre hur jag ska hantera henne när hon är lite bråkig och vet hur jag ska få det att släppa. Sen har hon också fått större förtroende och respekt för mig även om vi har en bit kvar.

 

Det är helt ofattbart hur snabbt ett år har gått och jag hoppas verkligen att vi får många fler tillsammans! Jag älskar dig Ezmeralda!