I början av gårdagens träning gick det faktiskt riktigt bra. Hon slappnade av och lossade i sidorna väldigt fort och kändes riktigt fin i formen redan i början av träningen vilket såklart var väldigt roligt. Därför behövde vi inte jobba så mycket på volterna som vi brukar utan fick istället jobba med någonslags början till sluta längs långsidorna. Hon kändes väldigt arbetsvillig och rolig att jobba med och försökte så gott hon kunde.

 

Sen efter första skrittpausen så blev hon väldigt stel igen och vi fick inte riktigt tillbaks det där mjuka och fina, men hon kändes ändå okej och vi galopperade lite. Galoppen var hyfsad, men hon var rätt så stretig och körde ut diverse rumpor och bogar åt alla möjliga håll.

 

När vi sedan tagit en till kort skrittpaus så var det sen något som var fel. Vi förstod inte först vad det var utan trodde att hon bara var grinig för att hon började bli trött som det brukar vara. Hon höll på att kicka lite och slänga med huvudet men det var inte mer med det. Tills vi skulle galoppera då alltså... Hon gjorde värsta bakåtsparkarna, sköt rygg och hon var så arg! Vid en riktigt rejäl bakutspark lyckades jag glida ur sadeln och hängde vid sidan av henne. Detta skrämde Ezmeralda något enormt och hon kastade sig iväg i full galopp längs långsidan. Jag trodde att jag skulle ramla av och bli trampad eller något, det gick så jäkla fort. Som tur var så lyckades jag klamra mig fast bäst jag kunde tills vi kom till kortsidan och hon var tvungen att sakta ner lite. Då ramlade jag av lite sådär stiligt och landade på fötterna med tyglarna i handen.

 

Både jag och Maria trodde direkt att det nog hade med sadeln att göra för det var precis så hon betedde sig på sadelprovningen när vi provade en sadel som inte satt så bra. Vi drog bak den lite eftersom den hade glidit fram och sen skulle vi se om det bara gick att travjobba henne lite till, men hon visade jättetydligt att hon tyckte att det var obehagligt så det blev att avsluta istället.

 

Kort sagt kan man ju säga att vi inte ska köpa den sadeln. Så nu blir det att ge sig in i sadelletardjungeln igen... Yay.

 

 

 Det regnade och var allmänt äckligt väder igår så jag bestämde mig för att skippa sadeln och ta en snabbis barbacka. Kanske inte mitt bästa beslut inser jag såhär i efterhand. Kort sammanfattat: hispig häst ser hästätande rådjur, tar ett känguruhopp åt sidan, dumpar matte i leran och springer hemåt så fort benen bär henne. Matte får därefter lerig och blöt traska efter hästen hela vägen tillbaks till stallet och därefter göra ett nytt försök. Gick något bättre på försök nummer två. Både häst och ryttare var något tröttare och orkade inte tjafsa så vi lyckades överleva en kort runda. 

Trött Z efteråt o gloi i sin söta pyjamas.

Jag kan väl sammanfatta den lite kort i plus och minusform eftersom det var några grejer som hände...

 

 

+ Två bra lastningar som praktiskt taget innebar att hon tittade lite och sen gick rätt på. Vi la nog sammanlagt tio minuter på lastningen när det brukar bli typ två-tre timmar. Snacka om att träningen har gett resultat!

 

+ En riktigt givande träning. Hon var väldigt tjafsig och jobbig i mitten av passet och bara hängde sig i handen, men vi fortsatte kämpa och på slutet var hon helt galet fin. Maria sa att hon aldrig sett henne så fin, det var väldigt roligt att höra!

 

 

– När vi lastade från stallet och hon var inne i transporten lyckades hon dunka in huvudet i väggen och klämma min tumme emellan. Nagelbandet slets av och det var helt äckligt och blodigt och dessutom väldigt svårt att rida med sen eftersom det gjorde rejält ont

 

– Hon tappade en sko i ridhuset. Vi märkte inte det förrän vi kom hem och hon bara hade tre skor när jag skulle stretcha henne. Sååå typiskt eftersom hovis var här förra veckan liksom...

 

Sammanlagt så är jag ändå väldigt nöjd eftersom både träningen och lastningen gick bra. Så duktig häst jag har!

 

 

Under denna veckan jag inte har bloggat har jag och Ezmeralda hunnit med en hel del faktiskt!

 

Först och främst har vi börjat jobba på att få tillbaks kondition och muskler så det har blivit en hel del lite längre uteritter med mycket jobb i backar. Vi har fått sällskap av både mamma och Sanna med Gloi så det har varit roligt. Ingen av hästarna har speciellt bra kondition just nu så de har blivit rätt så rejält trötta efteråt. Men om vi fortsätter så här så kommer de att vara i toppform på nolltid!

 

 

Hoppas att ni allihop har haft en jättehärlig julafton med familj och vänner, julmat och många fina presenter. Själv har jag haft en jättemysig julafton trots det hemska vädret. Jag var ju sjuk nästan hela veckan och lyckades turligt nog bli frisk tills igår så att allt blev gjort i tid ändå och julen behövdes inte spenderas i soffan som jag fasat.

 

Jag var ute på en supermysig julaftonsritt tillsammans med bästa vän imorse på två helt galet pigga hästar. De har ju fått stå hela veckan nu när jag varit sjuk och i och med att det blåste helt sjukt mycket så var crazynivån på dem enormt hög, speciellt Ezmeralda. Vi lät dem trava av sig den mesta energin i en lång uppförsbacke och efter det var de lite lugnare tack och lov. Det var i vilket fall väldigt mysigt och när hon gjort av med den mesta överskottsenergin var Z väldigt arbetsvillig och trevlig att rida.

 

Nu planerar jag att mest ta det lugnt i mellandagarna och resten av lovet. Jobba lite extra, motionera min häst ordentligt och bara ha det bra utan några krav. Ska passa på att ta tag i lastträningen med Ezmeralda nu när jag verkligen har tid, det skulle ju vara roligt att kunna åka iväg och träna igen.

 

 

 

Den senaste tiden har allting känts väldigt bra och det är otroligt skönt när allting rullar på för en gångs skull. I fredags hade jag en jättebra sista dag på praon med massa härliga människor och nu i helgen har det varit mycket häst, både hemma och på jobbet, och även fått träffa en massa folk.

 

Ezmeralda mår bra och har varit otroligt fin de senaste dagarna. När vi var i paddocken igår fick vi till en sån fruktansvärt fin form på slutet att jag bara satt där i chock för att hon gick så grymt bra. Dock tog det rejält med jobb, men så fin i formen tror jag aldrig att jag har lyckats få henne när jag ridit själv utan hjälp. Speciellt eftersom de utanför paddocken höll på att köra omkring med fyrhjulingar, såga ner träd och tömköra en unghäst i rundcorallen. Hon var jättespänd och stressad den första halvtimmen, men sen slappnade hon av och fokuserade sig på att jobba istället. Så stolt över min fina häst!

 

På vägen hem testade vi även att hoppa över ett litet nerfallet träd vilket Ezmeralda tycket var jättekul och hoppade ett jättesprång med öronen helt spikade framåt.

 

 

Det här verkar inte riktigt vara min vecka direkt... Först det här med att Ezmeralda sparkade min axel i söndags som jag fortfarande har problem med och nu igår var det dags för ännu en skada, denna gången i form av en supersvullen och öm höft som jag haltat omkring med på praon hela dagen idag.

 

Vi var i paddocken rätt så sent igår kväll, jag och mamma. Jag red Ezmeralda barbacka och hade lagt upp två galoppbommar på långsidan som vi jobbade lite med och hon kändes riktigt fin. Jag lyckades få henne att gå mer uppåt-framåt istället för att dyka ner med huvudet mellan frambenen som hon gillar att göra annars. Formen var lite mer ryckig och ostadig eftersom det var jobbigare för henne, men jag kände att vi fick med bakbenen mycket bättre i alla fall.

 

Efter att hon kört några glada serier med bocksprång i början när vi galopperade blev hon sen fruktansvärt fin i högergaloppen som även är hennes svåra galopp. Hon trampade på grymt snyggt och formade sig precis som jag ville. Det kändes superbra!

 

När vi sedan började jobba med vänstergaloppen gick det inte riktigt lika bra, men fortfarande helt okej. När hon börjat lossa lite i halsen och bogen och slappna av så helt plötsligt såg hon något utanför paddocken och hoppade tre meter rätt åt sidan. Kort sagt så följde jag inte direkt med i hennes skutt utan flög av och slog i höften. Det gjorde fruktansvärt ont kan jag tala om! Förhoppningsvis så blir det lite bättre eftersom vi ska hoppträna för Carita på lördag och jag verkligen vill vara med på det. Att avboka nu skulle kännas lite surt... Men det är bara att vila och hoppas på det bästa!

 

 

 

 

 

Idag blev det väldigt lång tid i stallet. Inte för att jag säger emot direkt, det är ju så mysigt!

 

Jag och Lovisa var i alla fall borta i paddocken och red och det gick faktiskt riktigt bra. Ezmeralda var väldigt tittig och orolig till en början, men blev rätt så fin efter ett tag. Vi testade faktiskt på en början till enkla byten för första gången och jag tycker att det gick över förväntan faktiskt. Även skänkelvikningar bemästrade vi utan några större problem idag! Däremot har Ezmeralda börjat med en ny ovana där hon krullar ihop halsen och försöker att krypa in jättemycket bakom lod när hon tycker att det blir för jobbigt. Så vi har något att jobba med också...

 

Är dessutom fruktansvärt stolt över min häst som faktiskt lyckades stå stilla under den tiden hon fick stå uppbunden vid staketet när jag hjälpte Lovis med Gloi. De testade på att göra skänkelvikningar de med och det såg riktigt fint ut faktiskt!

 

De flesta bilderna blev helt suddiga eftersom det var rätt så mörkt och kameran ville inte riktigt samarbeta, men ni kan få se några stycken i alla fall.

 

Herregud vad mörkt det är nu på kvällen! När jag gick hem från jobbet vid fem-tiden var det redan mörkt ute. Jättejobbigt måste jag säga... Och när det regnar sådär fruktansvärt mycket ovanpå det så känns det inte direkt jätteroligt.

 

Som tur var så höll sig vädret helt okej när jag och Ezmeralda var ute och red innan på min lunchrast. Vi skrittade bara en mysig runda och Zessan skötte sig jättefint. Däremot så skrämde hon mig rätt så rejält genom att helt plötsligt börja halta riktigt mycket. Jag blev självklart jätteorolig och hoppade av på en gång för att känna igenom benen på henne. Det var en jättestor, minst en decimeter lång, sten som hade kilat sig fast i ena framhoven. Inte konstigt att hon fick ont! Som tur var lyckades jag pilla loss den och sen gick resten av ridturen problemfritt. Vi tog oss över båda broarna utan att hon reagerade ens en gång och fick möte av en massa bilar. Sjukt stolt över min bebis som snart är nästintill trafiksäker!

 

Nu ska jag hem till bästa vän för en myskväll i regnrusket. Ha det bra allihop!

 

 

Idag var vi för första gången borta och red i en paddock som ligger på ca 30 minuters skrittavstånd från stallet. Har nyligen fått reda på att man kan rida där hur mycket man vill för bara 10 kr/gång och det finns även hinder, konor och sånt. Superbra! Kommer antagligen att rida bort dit någon gång i veckan i alla fall för att kunna rida igenom henne ordentligt.

 

Jag och mamma red dit på eftermiddagen och mötte upp Linda & Betty som hade varit där en stund och satt upp lite hinder. Vi hoppade inte jättemycket, jag & Ezmeralda, i och med att vi hopptränade i onsdags och jag vill ju inte att hon ska tappa hopplusten. Men några språng tog vi och det gick jättefint! De andra hoppade lite mer och jag måste bara säga att Gloi hoppade grymt fint. Lilla nallebjörnen kan faktiskt hoppa, tro det eller ej!

 

Ezmeralda var däremot hon rätt så jobbig att rida igenom i övrigt och det tog ett bra tag innan hon lossade från allt det stela. Vi jobbade på med små volter i hörnena, mycket varvbyten, halter och galoppfattningar och rätt som det var så blev hon verkligen superfin. Vi fick till några riktigt snygga galoppfattningar och det är inte illa med tanke på hur mycket problem med fattningarna vi haft tidigare. I traven så kändes hon också mycket bättre och fick ett mer fint och vägvinnande steg, istället för att bara pinna på som i början.

 

I slutet kunde jag trava av henne riktigt lång och låg och verkligen få henne att sträcka ut halsen ordentligt utan att köra upp huvudet eller försöka springa iväg. Det har vi inte lyckats med så jättemånga gånger så jag känner mig väldigt nöjd. Hela passet i allmänhet var väldigt bra och framförallt så var det roligt. Trots allt är det väl det som är det viktigaste? Om vi får dressyrjobbat lite oftare nu i höst så tror jag att vi verkligen kommer att kunna bli ett mycket mer samspelt ekipage och kanske tillochmed våga oss ut på någon pay&ride, vem vet?

 

 

 

Idag var en sån där otroligt mysig höstdag när allt bara känns underbart och livet är som bäst. En otroligt härlig känsla kan jag tala om!

 

Tog med mig kameran till stallet idag eftersom det var så otroligt vackert ljus i solnedgången och jag har ju fortfarande inte lagt upp några färska höstbilder här på bloggen så det var allt dags. Jag plockade ut Ezmeralda från hagen och så gick vi en runda och stannade på flera ställen vi hittade med fina bakgrunder för att knäppa lite bilder. Ezmeralda var faktiskt förvånansvärt samarbetsvillig och förstod rätt snabbt att jag ville att hon skulle stå stilla och se söt ut. Blev i alla fall väldigt nöjd med flera av bilderna. Sen mötte vi en av älgarna idag igen... Det är fyra gånger på bara en vecka nu!

 

När vi kom tillbaka till stallet tog jag in Gloi och red en runda på honom. Det var väldigt länge sen jag red honom sist och eftersom jag hade lite tid över var det en kul grej att göra. Han var till en början väldigt seg, men piggnade snabbt till och både töltade och galopperade på som bara den. Han är så härlig den lilla hästen!

 

 

 

Ezmeralda idag var ärligt talat helt tossig, så pigg var hon, bushästen!

 

Vi började med att klättra lite i skogen och då skötte hon sig superfint, lyssnade jättebra och tog i som bara den. Sen på vägen tillbaka hoppade vi några språng över det lilla hindret – som faktiskt stod kvar! Hon hoppade jättesprång och det var verkligen superkul, speciellt eftersom det var första gången vi hoppade barbacka. Men har man ingen sadel så är det som det är...

 

I alla fall red vi en stund på vägen efter det och galoppjobbade lite. Eller jag försökte galoppjobba, Ezmeralda ville bara springa hemåt så fort som möjligt... Hon var så taggad att vi tillslut inte ens kunde trava utan att hennes framben var mer i luften än på marken när hon ständigt studsade och försökte fatta galopp. Det var i vilket fall väldigt underhållande och roligt att hon var så pigg och framåt. Fast förhoppningsvis är hon lite lugnare till nästa gång så att det faktiskt går att jobba henne lite bättre...

 

 

 

Idag slutade vi tidigt så jag och Sanna passade på att hinna med en riktig långrunda med hästarna. Vi var ute i drygt en och en halv timme kanske och det var jättemysigt med alla färgglada träd.

 

Hästarna var pigga och glada båda två och drog på som bara den när vi galopperade. Ezmeralda kändes helfräsch och fin även om hon var lite stel och spänd emellanåt. Däremot var hon jätteglad och det är ju alltid roligt!

 

 

 

Jag och mamma var ute och red en sväng barbacka nu på kvällen och hade precis kommit förbi travbanan när en älg springer tvärs över åkern jämte vägen. Hästarna tittade lite på den, men det var ingen fara direkt. Däremot så märkte vi snart att det fanns en till älg som inte sprang iväg. Den bara stod och glodde på oss precis brevid vägen och tog till och med några steg mot oss. Varken jag eller mamma var speciellt sugna på att trotsa ödet och försöka ta oss förbi den så vi vände och gick hem istället.

 

Lite synd eftersom Ezmeralda var så otroligt fin idag! Jobbade trav-halt-trav-halt övergångar med henne i traven, dels för att få tag på bakbenen och dels för att mamma och Gloi töltar så fruktansvärt långsamt och det var de som var först. I vilket fall lyssnade hon grymt fint, hittade formen jättebra och fick faktiskt igång bakbenen. Det var ärligt talat som att rida en dröm, jag kunde inte sluta le, så underbar kändes hon. Jättemjuk och lyhörd i munnen och helt lossad i hela kroppen. Vi ska absolut jobba mer på det sättet i fortsättningen eftersom det uppenbarligen funkar.

 

När vi kom tillbaka till kände den nyinflyttade tjejen i stallet igenom henne lite. Hon ska massera henne någon dag och ville få en uppfattning om vad det var hon hade att jobba med. Tydligen var hon väldigt stel och låst på många ställen, speciellt vänster bak och en massage skulle verkligen behövas. Hon såg även på ryggen att sadeln vi har just nu inte ligger så bra eftersom den tryckt på musklerna där, så att boka in en riktigt sadelutprovning står på att-göra-listan.

 

 

Idag var en av Ezmeraldas bra dagar och hon var som en ängel att både rida och hantera från marken. Underbart med såna här dagar, knappt att man kan sluta att le under hela tiden man är i stallet!

 

Vi tog en mysig uteritt barbacka i solnedgången och det var sjukt härligt. Jag har tröttnat lite på de vanliga rundorna vi oftast rider när vi rider ut så jag bestämde mig för att vi skulle trotsa våra rädslor lite. Den rundan vi tog innehöll både att gå över två broar över vatten och en bit på en väg med lite mer trafik än vad vi är vana vid. Ezmeralda skötte sig otroligt bra och klarade alltihop utan några alls problem. Stort framsteg med tanke på att jag var tvungen att leda henne över bron sist vi försökte rida själva över där! Vi tog en härlig galopp i skogen också och herrejäklar vad hon taggade! Kunde knappt hålla henne så som hon drog på!

 

Lyckades flyga av på den sista biten hem mot stallet också sen, haha. Det var en bil som hade stannat för att låta oss gå förbi och när vi nästan skrittat förbi den startade gubben som körde motorn och brummade iväg så att det lät som bara den. Z blev lite överraskad och tog ett jätteskutt åt sidan och jag gled av i slow motion och landade på fötterna väldigt stilfullt :) Det var inte direkt hennes fel och jag tar glatt på mig hela skulden för den avramlingen.

 

 

 

Kan säga att idag inte riktigt var min och Zessans dag, i alla fall inte inom ridningen. Det blev lite senare än jag hade velat så vi gav oss ut i skogen istället för att rida på åkern utan att knappt se något. Jag blev lite besviken kan man säga när jag märkte att Ezmeralda var ungefär likadan som hon var att rida för ett år sen.

 

Hon tyckte att allt var läskigt och gick knappt framåt, flera gånger backade hon eller ställde sig på två ben istället. Vid travbanan var jag tvungen att hoppa av och leda henne förbi vilket jag inte behövt göra på flera månader. När hon väl gick framåt taktade hon som bara den och var lite som en tickande bomb, men kändes ändå inte helt fräsch utan var väldigt stel och spänd i hela kroppen. Hade verkligen behövt ta ett dressyrpass och verkligen rida loss henne...

 

Det allra läskigaste var när vi skulle skritta förbi en mötande bil och hon plötsligt tvärvände om och hoppade in framför bilden. Tack och lov var föraren schysst och hade stannat, jag vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända annars!

 

På gången däremot var hon väldigt mysig att hålla på med och stod helt blickstilla när jag pysslade om henne och stretchade, så det var ju något positivt i alla fall. Men vi tar nya tag imorgon och hoppas att det går bättre då.

 

Idag när jag och Ezmeralda red ut var hon ärligt talat halvt skogstokig. Hon gick på helspänn exakt hela tiden och hoppade till för varenda litet ljud. Det hjälpte inte direkt att det hade börjat skymma och att jag red barbacka heller... När vi skulle in i skogen såg hon någon läskig sten eller något och hoppade flera meter åt sidan och jag som inte alls var beredd flög av, men lyckades hålla kvar i tyglarna i alla fall så hon inte kunde springa iväg. Stackarn fick sig ett ryck i munnen, men hellre det än att hon skulle ha sprungit iväg med lösa tyglar hon kunnat trampa på...

 

Vi travade och tog en liten galopp mot slutet när hon i alla fall kändes kontrollerbar och det gick prima. Fast hon blev nästan piggare efteråt... Jag tror att hon behöver komma igång lite bättre och gå lite mer och hårdare pass för att bli av med all den häre överskottsenergin och slappna av bättre. När hon är så här spänd så blir hon svår att hantera från marken också och det är inte så roligt direkt. Så nu ska här ridas! :)

 

 

 

 

Idag bestämde jag mig för att skritta Ezmeralda en runda och tog med Gloi på släp för att han skulle slippa känna sig ensam i hagen. Kan säga att det gör jag aldrig igen. Annars är jag helt för att rida med handhäst om man har två och ändå bara ska skritta, men Gloi går så fruktansvärt långsamt. När man rider är han pigg och framåt, men från marken, eller Ezmeraldas rygg i det här fallet, så går det i snigelfart. Trodde seriöst att jag antingen skulle ramla av eller få armen avsliten...

 

Min prinsessa skötte sig däremot jättefint och krånglade inte alls trots att hon var väldigt spänd när jag plockade in dem från hagen. Hon känns fortfarande inte helt fräsch, men jag är rätt säker på att hon inte är halt utan att hon bara är väldigt stel. Det känns lite som att hon är låst både i bogen och i halsen och det går inte att ställa igenom henne helt åt höger på grund av detta. Funderar på att ta hit en massör och se om det blir bättre av det.

 

Dagens uteritt med Lovisa gick inte direkt som vi hade planerat kan man säga. Vi hade tänkt rida till ett fint ställe och passa på att fota och filma lite där. Ezmeralda kändes lite stel och konstig när vi travade på vägen dit, men jag trodde att det bara berodde på att hon var stel och att jag hade en skumpig ryggsäck. Efter ett tag kändes det lite värre och då började jag misstänka att något faktiskt var fel.

 

Så fort vi kom fram så kollade jag igenom hennes hovar och gick och sprang lite med henne fram och tillbaka framför Lovisa och Gloi. Och min stackars prinsessa var halt! Inte jättemycket, men jag kunde ändå se rätt så tydligt att hon markerade och om man kollar på den lilla filmsnutten Lovisa filmade så ser man det ännu bättre. Usch alltså!

 

Vi tog lite kort och så ändå, men det var rejält med blinningar och andra äckliga kryp så vi var inte där jättelänge. Jag gick såklart med Ezmeralda på vägen hem, skulle aldrig utsätta henne för sån belastning när hon faktiskt har ont. Det verkar inte vara någon större fara med henne eftersom hon faktiskt sprangiväg när vi släppte dem i hagen, men det blir nog bra att hon får vila en vecka nu när vi åker bort och så kan jag sätta igång henne lite lugnt sen efteråt om allt verkar bättre.

 

Idag gick det verkligen inte alls speciellt bra. Ezmeralda har ju stått en dryg vecka nu eftersom hon tappade den där skon och hon var verkligen inte alls på humör. Stel, tjurig, drog iväg, var hård i munnen och var dessutom inte ett dugg arbetsvillig. Sen så blev upplägget på passet lite dåligt också. Det blev alldeles för lite skrittjobb och jag blev lite fastlåst på högergaloppen som inte gick alls och la lite för mycket fokus på den och lite för lite på annat.

 

Lovisa var med och knäppte några kort, men bara i början när det gick som värst så det är inte direkt några jättevackra bilder även om ljuset var nästan magiskt. Kan visa några ändå ifall någon vill se. Tyvärr så var hon tvungen att dra efter en stund så jag fick avsluta passet utan att egentligen ha lyckats med någonting och det kändes lite surt. Speciellt som hon kändes nästan bra vissa stunder.

 

Sammanlagt inte ett jättebra pass, men jag borde egentligen inte ha krävt att det skulle gå bra efter att hon fått stå så länge. Vi tar nya tag imorgon och hoppas att det går bättre då.